Vandring på Laxaleden

En tur på gränsen i öster

Värdigt och ståtligt rinner Mörrumsån under landsvägsbron i Hovmansbygd vid Ebbamåla Bruk. Det är här den börjar, eller slutar, Laxaleden. En vandringsled som låter dig slå följe med den magnifika Mörrumsån, hela vägen ner till havet vid Elleholm. I en bedövande vacker del av vår bygd avnjuter vi leden längs vår östra kommungräns.

Hela Laxaleden är ca tre mil lång men vi nöjer oss med en dagstur från Ebbamåla Bruk ner till benstampen vid Angölsmåla. Det är en vandring på tre snälla kilometrar.

Börja gärna turen med att gå över till Hovmansbygds stationsområde och låt fantasin ta dig tillbaka 100 år, då järnvägen, bruket, mejeriet och massa andra rörelser fyllde orten med liv. En osannolik tanke när man nu går där i lugnet och tystnaden. Orten sysselsatte många. Idag kan det
verka konstigt att bygga upp något mitt ute i skogen. Men ån var navelsträngen som gav energi och näring, så placeringen var optimal för tiden. Längs med ån ser du idag flera tecken på bygdens verksamheter, där de flesta har tagit hjälp av eller rent av tämjt och fjättrat ån i strävan efter att utvinna kraft.

Vi stannar också till vid Ebbamåla Bruk – som idag är ett av Sveriges bäst bevarade
industriminnen – och beundrar hur välbevarat allt är, hur det känns som om tiden stått still. Bruket är, om man inte har vandring på agendan, väl värt ett alldeles eget besök.

Längs med Laxaleden finns en mängd skyltar som berättar om kultur och historia. Bara några hundra meter in på vår vandring ser vi resterna av Hovmansbygds nedre fiske. Stenkaren som användes har stått och förfallit sedan fisket lades ner när kraftverket i Hemsjö byggdes 1907. Ett tydligt tecken på hur tämjandet av åns krafter påverkade fisket.

Den Olofströmska delen av laxaleden går genom Käringahejans naturreservat. Här finns dramatiska branter rakt ner i ån och vissa delar känns som urskog. Solen strilar ner genom de höga trädkronorna och i gräset nere vid ån dansar flicksländorna. Emellanåt blir omgivningarna längs vår vandrings både trolska och fantasieggande.

När leden går uppe på slänten hör vi åns ljud lite på avstånd. När leden går ända nere vid ån och när höjdskillnaden sätter fart på vattnet i dess färd mot havet blir ljudet nästan öronbedövande. Men bara runt nästa krön planar terrängen ut och vattnet går åter in i ett tystare flyt. Och så fortsätter det.

Efter några timmar av fantastisk natur närmar vi oss benstampen i Angölsmåla, som är ännu ett minne från bygdens rika industrihistoria men markerar också slutet på ”vår” del av Laxaleden. Leden fortsätter sen över bron och vidare mot havet på andra sidan kommungränsen. Ån, den fortsätter också sin eviga ”vandring” men vi, vi avslutar vår. Men ber att få återkomma snart, kanske när hösten satt sin färg på skogen.